Karljohan-svampen är en mycket uppskattad matsvamp känd för sin milda, nötaktiga smak och klassiska utseende. Svampen har god hållbarhet och kan torkas, frysas eller konserveras. Den har också ett högt ekonomiskt värde och en lång kulturell historia, vilket gör den till en favorit bland både svampplockare och kockar.
Karl-Johan Klass 1
- Fast hatt & fot
- Helvit under hatten
- Maskfri
- Fri från parasitangrepp
- Ej överdrivet påverkad av yttre faktorer som tex snigel
- Hela svampar, där hatt och fot sitter ihop.
- Klass 1 delas upp i 3 olika storlekar där hattarna antingen är 5cm, 8cm eller 20cm.
Karl-Johan klass 2
- Maskfri
- Fast i hatten
- Får vara lätt gula under.
- Fri från parasitangrepp
- Ej överdrivet påverkad av yttre faktorer som tex snigel
Växtplats
Gillar löv & barrskog, ofta i närheten av tall, bok eller ek.
Säsong
När man pratar om Karl-Johan så hör man ofta om de har vart ett bra ”Karljohan-år” eller ett dåligt. Denna svamp vet vad den gillar och växer så det knakar under rätt omständigheter. Ett vanligt år så har Karl-johan sin spurt under Augusti-September men man kan absolut hitta exemplar både före och efter det.
Hur känner jag igen en Karl-Johan?
Karl-Johan har ett klassiskt svamp-utseende. Den har oftast en knubbig ljus/beige fot och en brun hatt. Under hatten varierar färgen beroende på ålder och växtplats. En vit undersida indikerar på ett ungt exemplar, sen blir den lätt gul och mer åt det gröna hållet ju äldre den blir.
Speciella instruktioner för plockning av Karl-Johan
När du plockar Karl-Johan, är det bäst att direkt rotskära och kontrollera om den är maskangripen. Ser du maskhål i foten så kan du slänga bort den direkt. Men är den maskfri så kan du känna på hatten. Ett ungt exemplar har en fast hatt och har en vit/ljus färg under hatten. Är hatten mjuk så är den mest troligen gul/grön under och då är det en gammal svamp. Så länge svampen känns fast och ser fräsch ut så går den att äta, men mjuka & gröna har tyvärr passerat ”Bäst-före”.
En annan viktig kontroll av Svampen är att kolla om den är parasitangripen av en sk. ”Snylting”. Snylting-angrepp gör så att svamparna blir mjuka och sedan täcks den successivt av ett vitt ludd. Gul svampsnylting är en parasit som främst attackerar stensopp och initierar en förruttnelseprocess som kan vara svår att upptäcka. Om svampen har små gula fläckar på hatten och foten ser ”svullen” ut kan den vara drabbad. Man kan också kontrollera hatten genom att känna på den, och vid tidigt stadium så kan man se en insjunkning i hatten underifrån. Om hatten är fast finns det ingen anledning till oro, men om den känns porös och mjuk bör man undvika att ta med svampen hem. Parasiten är inte giftig och påverkar inte centrala nervsystemet eller några andra vitala organ, men kan orsaka kraftig magsjuka under en kortare period.
Karl-Johan & Förväxlingssvampar
Gallsopp (Tylopilus felleus) är en vanlig förväxlingssvamp till Karl-Johan i Sverige. Den kan hittas i skogar över hela landet och växer ofta i samma miljöer som Karl-Johan. Gallsoppen liknar Karl-Johan i färg och form, men har en ljusare hatt och ett karakteristiskt nätmönster på foten. Smaken är mycket bitter, vilket gör den oätlig. Ett försiktigt smaktest kan hjälpa till att identifiera denna svamp och undvika att blanda ihop den med Karl-Johan.
Djävulssopp (Rubroboletus satanas) är en mycket sällsynt svamp i Sverige, och förekommer mest i de södra delarna av landet. Denna svamp har en rödaktig fot och en blek hatt, med röda porer på undersidan som skiljer den från Karl-Johan. Djävulssoppen är giftig och kan orsaka mag-tarmbesvär, så det är viktigt att undvika att plocka och äta denna svamp.
Blodsopp (Boletus erythropus) finns i Sverige och är ganska vanlig i de södra och mellersta delarna av landet. Den förekommer både i löv- och barrskogar. Blodsoppen har en mörkare hatt och rödaktiga porer som blånar vid tryck. Även om den inte är giftig och anses vara ätlig, bör den tillagas noggrant innan konsumtion.
Att se upp för när du går i skogen
Precis som i högt gräs, så trivs också fästingarna i skogen. Det kan vara bra att med jämna mellanrum kolla av kläderna och titta ordentligt om man känner att det kryper. Fästingbett behöver inte vara farliga, men man uppmanas att ha koll på fästingbett så man inte får symptom på ex Borrelia eller TBE.
