Rimskivling

Rimskivling är en eftertraktad matsvamp som kännetecknas av sin gulbruna hatt och strimmiga fot. Denna delikata svamp har en mild och nötaktig smak. Rimskivling används ofta i soppor, såser och grytor där dess unika smak kan framhävas, men den är också utmärkt stekt eller som ett smakrikt tillskott i olika svamprätter. Svampens mångsidighet och smakrika profil har gjort den populär i både traditionell och modern matlagning.

Rimskivling Klass 1

• Hatten är stängd, den omsluter foten runt om.
• Maskfri
• Ej överdrivet påverkad av yttre faktorer som tex snigel
• Hela svampar, där hatt och fot sitter ihop.

Rimskivling klass 2

• Hatten är lätt öppnad
• Maskfri
• Ej överdrivet påverkad av yttre faktorer som tex snigel
• Hela svampar, där hatt och fot sitter ihop.

Växtplats

Gillar främst barrskog men förekommer även i blandskog och bokskog. Rimskivlingen är vanlig och finns spritt runt i hela landet.

Säsong

Beroende på förutsättningarna så kan Rimskivlingen börja växa i början av Augusti framåt höstkanten i Oktober.

Hur känner jag igen en Rimskivling ?

Hatten är gulbrun till ljusbrun, klockformad när den är ung, och blir välvd med en knöl i mitten. Ytan är torr och något fibrig, men kan vara klibbig vid fuktigt väder. Skivorna under hatten är vita och blir rostbruna med tiden, glesa och fria från foten. Foten är vitaktig till ljusbrun med en ljusare ringzon och strumpa. Köttet är vitt eller svagt gulaktigt, fast och kompakt, med en mild, ibland nötaktig smak.

Rimskivling växer i barr- och blandskogar på sandiga eller torviga jordar, både i kalkrika och sura marker, från augusti till oktober. Vid svampplockning är det viktigt att vara säker på sin identifikation, då det finns giftiga svampar som kan förväxlas med rimskivlingen. Använd en pålitlig svampbok eller konsultera en erfaren svampkännare.

Speciella instruktioner för plockning av Rimskivling

När du plockar rimskivling är det viktigt att du rotskär och kollar efter mask. Foten ska vara helt solid, är den maskangripen har den små hål i foten och ser nästan lite mosig ut inuti. Om du plockar klass 1 så ska hatten omsluta foten runt om, medans klass 2 får vara lite öppen. Den ska fortfarande ha ringen kvar och det ska inte vara en fullt utvecklad svamp.

Rimskivling & Förväxlingssvampar

Spindelskivlingar (Cortinarius spp.): Det finns många arter inom släktet Cortinarius som liknar rimskivling. Många av dessa är giftiga och vissa kan vara dödligt giftiga, som exempelvis toppig giftspindling. Många spindelskivlingar har en slemmig hatt och ofta ett nätliknande mönster på foten. Skivorna blir rostbruna med sporpulver, Rimskivlingen har en torr hatt och ingen slemmig yta. Den saknar också det nätliknande mönstret på foten.

Mörkfjällig tofsing (Pholiota squarrosa): Denna svamp har fjäll på hatten och kan ibland förväxlas med rimskivling. Dock har den en distinkt lukt och en annorlunda växtplats. Hatten är täckt med fjäll och svampen har en distinkt, obehaglig lukt. Rimskivlingen har en slät, torr hatt utan fjäll och en mild doft.

Fjällig bläcksvamp (Coprinus comatus): Även om den vanligtvis inte är farlig, kan dess utseende ibland förväxlas med rimskivling. Den har dock en karakteristisk hatt som bryts ner till en svart bläckliknande vätska. Rimskivlingen har en klockformad till utbredd hatt och vittrar inte till bläck.

Gifttrattskivling (Clitocybe spp.): Olika arter inom detta släkte kan ibland misstas för rimskivling. De är dock oftast mindre och har en distinkt doft. Ofta mindre och mer trattformade, med nedlöpande skivor och en stark, obehaglig doft. Rimskivlingen har en mer välvd hatt med fria skivor och en mild, nötaktig doft.

Att se upp för när du går i skogen

Precis som i högt gräs, så trivs också fästingarna i skogen. Det kan vara bra att med jämna mellanrum kolla av kläderna och titta ordentligt om man känner att det kryper. Fästingbett behöver inte vara farliga, men man uppmanas att ha koll på fästingbett så man inte får symptom på ex Borrelia eller TBE.